American. active1766-1782 A signed portrait (priv. col.) dated 1765 provides the first documentary information on him. He advertised in the New York Journal on 26 November 1767 that he had opened a drawing school, and again on 7 April 1768, announcing his availability as a history painter, though no examples of this activity survive. Like other painters in the colonies, he made his living from portrait painting. His most noted work, the Rapalije Children (1768; New York, NY Hist. Soc.), demonstrates the strong decorative sense, the delicate use of colour and the attempts at sophisticated value and texture application that characterize all his paintings. His skill as a draughtsman is evident in the carefully described details. Here, as in other works, he used a dark outline to define one plane from another, and he imparted a sense of elegance, particularly in the slightly turned heads and animated arms and hands.   Related Paintings of John Durand :. | The Second Eddystone Lighthouse | Whale equip in tillvarokampen | i gladje | The island of Saint-Denis | The Prodigal Son Amid the Swine |
Related Artists:
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Krishna Raja Wadiyar IV
Krishna Raja Wadiyar IV (June 4, 1884 - August 3, 1940, Bangalore Palace), also known popularly as Nalwadi Krishna Raja Wadiyar was the ruling Maharaja of the princely state of Mysore from 1902 until his death in 1940. He is regarded as one of the most celebrated rulers among the Indian States when India was still under British rule. At the time of his death, he was also one of the world's wealthiest men, with a personal fortune estimated in 1940 to be worth $400 million which would be equivalent to $56 billion in 2010 prices.
Bonifacio de Pitati
painted Sacra Conversazione in 1515